Crazy Cat Lady aka. Malin

Vaknade för två timmar sen och har inte kunnat somna om. Jag hade en sjukt störande dröm. I drömmen hade jag fått veta att jag hade cancer och skulle flytta in på något typ av boende typ ett hospice eller liknande, boendet var för yngre personer med cancer. Jag hade ett första möte med "värdinnan" för boendet. Hon visade mig lokalerna och vad som skulle bli mitt rum. Jag tyckte att det var skönt att inte ha grannar på båda sidor om mig eftersom mitt rum låg i slutet på en korridor. Lokalerna påminde mer om en studentkorridor än om dett hospice.

Sen fick jag träffa en terapeut och hon berättade vad jag hade att vänta mig av min tid på boendet, vilka rutiner som fanns och att de alltid var väldigt måna om de boendes integritet. Något som var speciellt viktigt eftersom alla var så unga. Mitt i det där samtalet bröt jag ihop och föll i gråt, sån hjärtskärande gråt som barn kan ha. Terapeuten tyckte att det var jättebra att jag äntligen visade mina känslor efter det tunga besked jag fått.

En av de mer störda aspekterna i drömmen var att jag inte ens hade fått någon riktig diagnos än. Man visste inte hur behandlingsbar cancern skulle visa sig vara. Det var bara helt enkelt så att jag hade fått ett cancerbesked och då var det inte mer med det. Man skulle bara förlika sig och lägga sig ner och vänta på att dö. Mycket udda dröm och jag vet inte riktigt var jag fått inspirationen till den från. Ofta har man ju läst, sett eller upplevt något som kan trigga i gång omedvetna tankar som sedan leder till drömmar. 

Jag hade en period när jag läste väldigt mycket actionfyllda böcker och då drömmde jag våldsamma drömmar nästan varje natt. Jag har flera gånger drömt att jag dött i drömmen, en gång fick jag en giftinjektion och en annan gång blev jag träffad av blixten. Det var så obehagligt, jag kunde riktigt känna hur jag domnade bort och mitt medvetande försvann. Tack och lov stämmer ju inte skrönan att om man dör i drömmen så dör man samtidigt i verkligheten. Det är jag levande bevis för om inget annat :-)

Som en bisak måste jag även berätta om en underlig sak som hände i morse. Jag satt och rapporterade över mina patienter till dagpersonalen. Vi var redan en hel del inne på vår lilla expedition eftersom vi hade både sjuksköterskestudenter och arbetstränande sjuksköterskor förutom vår ordinarie personal, alltså var ljudnivån förhållandevis hög redan. Då kommer det in en undersköterska som inte hade hand om min patientgrupp och börjar prata med undersköterskan som jobbat natten. Inte jättehögt men tillräckligt för att jag skulle tappa tråden (har man jobbat hela natten så tappas tråden ganska lätt). Så jag frågade om de var tvungna att prata om det just då eller om de kunde fortsätta sin konversation utanför eftersom jag inte kunde koncentrera mig. Då blev dagundersköterskan lite ifrågasättande och när jag då fick medhåll av några av de andra som satt och försökte lyssna på mig så blev hon skitarg och stormade ut därifrån och drämde igen dörren på vägen ut, på värsta  hormonstinnatonårstjejersvis. 

Jag blev helt perplex, helt tom i hjärnan i några sekunder innan jag hämtat mig. Jag visste inte att vuxna människor betedde sig så på en arbetsplats. Att man har ett temperament säger jag inget om, det har jag med. Men man får ju ändå vara lite professionell när man är på sitt arbete. Försäkerhetsskull så frågade jag nattundersköterskan, som jag indirekt också bett vara tystare, om jag hade sagt till på ett otrevligt sätt. Hon kunde inte alls se vad det funnits att bli upprörd av. Nu flera timmar senare är jag fortfarande lite småchockad över det hela...