Crazy Cat Lady aka. Malin

De här båda klippen är de roligaste jag sett på länge. 

 

Det tog lite längre tid än jag tänkt... Nåja, här kommer fortsättningen i alla fall.

Efter min köprunda på Entré så körde jag vidare in till stan och parkerade. Först då kom jag på att det skulle vara väldigt mörkt och väldigt folktomt runt 23:30 när det var dags för mig att ta mig från bion tillbaka till bilen. Så då fick jag börja noja över det. Tänk om något skulle hända mig, det var ju ingen som visste att jag ens var inne i Malmö. Det skulle dröja dagar innan någon ens skulle sakna mig. Men det var bara att försöka slå ur tankarna, situationen var som den var. Det fick bära eller brista.

Middagen intogs på en restaurang som heter Casa Mia och som inte helt otippat serverar italiensk mat. Till och med min kypare var italienare. När jag satt mig till bords plockade jag fram min bok (man kan inte äta ensam på restaurang om man inte har något att läsa) lagom till kyparen kom och skulle ta min beställning. Han tog min beställning och avslutade med att säga något med brytning som jag inte alls förstod. Va? Han upprepade. Va? Han upprepade. Va???? Han upprepade igen och pekade samtidigt på min bok. Först då förstod jag vad han sa, dödligt allvar. Det var titeln på min bok och inte riktigt något man förväntar sig att kyparen ska säga. Vi fick ett gott skratt och därefter var vi bundisar. 

Förrätten var ljuvligt vitlöksbröd med parmaskinka och soltorkade tomater och lite annat grönt men jag äter inte ogräs så det fick ligga kvar på tallriken. Jag hade kunnat äta mig mätt bara på förrätten om det hade funnits mer av den. Efter det blev det en enkel spaghetti al ragu (köttfärssås). Men trots sin enkelhet var den den godaste spagetti med köttfärssås jag någonsin ätit utanför Italien. Den var smakrik, köttig och samtidigt ljuvligt krämig. Dessutom ställer de fram en stor skål med riven parmesanost, inte det där vidriga pulvret som säljs i affären utan riktig nyriven parmesanost, jag älskar det och öste på ordentligt. Mmmm sitter nästan och dreglar nu .

Eftersom maten var så god och servicen så bra så gick det ganska snabbt att klara av måltiden, så för att få tiden att gå så satt jag kvar och läste. Kyparen kom då fram och frågade om jag ändå inte ville ha någon dessert eller åtminstone te eller kaffe på huset. Men eftersom jag inte dricker det ena eller andra så blev det bara lite isvatten för mig. Desserten hade inte gått ner om jag så hade fått den nertryckt i halsen. Jag måste dessutom spara lite plats till de obligatoriska popcornen. När det var dags att gå kom kyparen och erbjöd mig hjälp med jackan. Hur ofta får man hjälp att ta på sig jackan på värsta gentlemannavis, väldigt tjusigt. Väldigt nöjd med mig själv tackade jag honom på italienska. Han svarade och jag förstod åter igenting. Jag kan förstå en del ord och fraser men jag kommer aldrig på vad jag ska svara tillbaka så det får bli på svenska, så hade det varit flera gånger under kvällen.

Sen blev det bio. Jag hade inte helt bestämt mig innan vilken film jag skulle se. Det stod mellan The King´s speech och Love and other drugs, det blev tillslut den första av dem. Den gick i den stora salongen på Filmstaden, vi var ca 20 pers som fick dela på 279 platser. Men andra ord kunde man bre ut sig ordentligt. Jag har fått frågan några gånger om det inte kändes konstigt att gå ut och äta och gå på bio själv, men enda gången den kändes konstigt var när man satt och skrattade för sig själv. Man gör ju det hemma allt som oftast men av någon anledning var det helt annorlunda. Filmen var jättebra och jag förstår varför den är nominerad till en massa oscars. Men är du någon som mest gillar action och thrillers så är det kanske inte en film för dig.



Den bygger på den sanna historien om prins Albert som blev tvungen att överta tronen efter att hans far dött och hans bror abdikerat för att han tvunget ville gifta sig med Mrs Simpson. Det stora problemet var att Albert eller Bertie stammade och inte klarade av att hålla offentliga tal. Han börjar träffa en okonventionella talterapeuten Lionel och så vidare.... Man ska ju inte avslöja hela handlingen :-)

Promenaden tillbaka till bilen gick utan missöden förutom att mina popcorn höll på at blåsa ur kartongen. Det såg nog ganska komiskt ut när jag försökte rädda det som var kvar och samtidigt hukade för den kraftiga vinden. Jag hade på något sätt missat att det skulle bli storm under kvällen/natten. Givetvis var jag tvungen att tanka innan jag kunde köra hem. Det blev på macken bredvid det pågående bygget av parkeringshus vid mobilia. Alla stora presenningar hängde på trekvart, de for hit och dit och fångade upp luften som stora segel. Det lät som om hela bygget skulle rasa. Bara tankningen i sig gav mig en puls på 200, sen hade jag kvar hela den långa vägen hem. Vad är det med mig och oväder? Varför blir det så ofta så att jag är ute och blir överraskad av vilket oväder det nu må vara? Noll koll kanske?

Jag bestämde mig för att ta det väldigt lugnt och försiktigt. Jag har nämligen en väldigt lätt och liten bil men som i modellen är ganska hög, vilket innebär att den fångar upp vinden men har ingen större tyngd som håller den kvar på alla fyra. Ca halvvägs hem, precis innan motorvägen övergår till enkelfilig, så blev jag omkörd av 3 lastbilar och en buss. Synd att man inte tog bussen tänkte jag, då hade man sluppit sitta på helspänn medan hela bilen skakade. Knappt 2 minuter senare tog jag tillbaka det uttalandet. Bussen stod då tvärs över vägen, både vårt körfält och det andra. Ett träd hade då fallit och blockerade hela vägen förutom en liten bit att den motsatta väggrenen. Skönt nog så kunde jag ta mig förbi med min lilla bil. Men så fick jag dåligt samvete och stannade till och funderade på att erbjuda busschauffören min hjälp. Jag tänkte att om det var ett gammalt uttorkat träd så kanske det inte var så tungt och vi kunde kanske bogsera bort det. Men så tittade jag upp på de andra träden och insåg att om de var lika gamla och skruttiga så kunde de snart också falla. Falla på mig och min lilla bil... då skulle det inte bli mycket kvar av någon av oss. Så jag spurtade iväg illa kvickt. Busschauffören hade säkert någon support han kunde ringa för hjälp ändå.

Det som var så läskigt i det hela var att trädet måste ha fallit nästan mitt framför bussen. Lastbilarna som kört precis framför den hade ju klarat sig. Tur var det egentligen, tre lastbilar med släp som hade tvingats tvärbromsa för ett träd hade nog inte klarat sig så bra. Min tanke var genast, tänk om jag inte hade behövt tanka, eller tänk om jag hade kört tio km fortare. Då hade kanske trädet fallit på mig!!! Efter det hade jag ett ordentligt adrenalinpådrag. Lite hyper kan man nog säga att jag var. Men jag kom hem i ett stycke och med de flesta popcornen i behåll.

Skulle jag göra det igen, middagen och filmen, inte köra i stormen? Ja absolut! Skulle jag hellre göra det i sällskap med någon? Ja absolut! Men allt som allt var det en väldigt trevlig och spännande kväll :-)

Nu ska jag snart iväg och äta lunch med Jane.

Todeloo my filthy little badgers :-)

I måndags fick jag mig ett litet ryck och beslutade mig för att köra in till Malmö och shoppa, gå ut och äta och gå på bio. Ensam! När man lever ensam som jag och dessutom är ledig en massa mellan arbetspassen så kan tillvaron lätt bli lite tråkig. Ska man dessutom vänta på att någon ska ha möjlighet att hitta på de där sakerna man vill med en så kan man tyvärr vänta länge. Så sagt och gjort, på med lite smink och fixa lite presentabla kläder och sen iväg.

Jag började kvällen på köpcentret Entré, där besöktes en massa butiker. Först blev det Apoteket, spännande jag vet :-), där inhandlades det p-piller (vad jag nu ska med dem till när jag har ett ickeexisterande sexliv) samt nässpray (jag är beroende och måste ha det hemma även om jag inte behöver det just nu, jag känner mig lugnare och mer tillfreds då).

Därefter gick jag förbi en affär som jag inte hade tänkt gå in i, men jag såg en alldeles ljuvlig klänning på en ställning där inne och var tvungen att gå in och undersöka. Det var en en ganska enkel axelbandslös klänning i trikå med ett skärp i midjan, en modell som hade varit väldigt smickrande för min figur. Men färgen och mönstret var det som fångade mig, ett färgstarkt abstrakt mönster i varma nyanser. Kort sagt helt ljuvlig. Det negativa var att jag tyckte att det var lite mycket pengar för en ganska enkel klänning, en klänning som jag dessutom inte behövde. Alla som känner mig vet att jag förmodligen hade hittat ett sätt att motivera inköpet trots priset och bristen på behov eftersom jag ÄLSKAR kläningar. Men till min bedrövelse fanns den inte kvar i S. Men samtdigt så var det en lättnad att den inte fanns i min storlek. Jag slapp min beslutsångest, jag slapp ha dåligt samvete om jag hade köpt klänningen (vilket är den mest sannolika utgången) och jag slapp sörja det faktum att jag avstått från den. Jag behövde överhuvudtaget inte ta något beslut alls och en börda lyftes från mina axlar. Fjantigt jag vet... Som avslut till den här parentesen så måste jag berätta att jag sökte efter en bild på klänningen att lägga in här. Jag hittade bilden men den gjorde varken modellen eller färgerna rättvisa. Jag fick leta igenom hela Mangos (så heter märket) klänningssortiment innan jag hittade bilden. Men gud vad mycket snygga klänningar de har. Det var nästan en orgsmisk upplevelse för en klänningoman som mig. Ett väldigt långt stycke om ett plagg jag inte ens köpte:-) Här kommer länken till deras sida http://shop.mango.com/catalog.faces?state=she_030_IN 

Efter det gick jag vidare till en affär som heter New Yorker. Det jag gillar med dem är att de har en massa häftiga (gud vad gammal jag känner mig som säger häftiga) toppar till väldigt bra priser. De har givetvis mer än toppar men det är främst för deras skull jag gillar affären. Jag inser att det förmodligen inte är världens bästa kvalitet på kläderna men jag köper hellre lika olika roliga toppar att variera mig med än en dyr som håller i 20 år.

Här är vad som blev inköpt:

En antikrosa tubtop med längsgående volanger. Är snyggare på än på
bilden, det kan jag nog säga om alla plaggen. 


En mörkbeige top med pärlor på axlarna. Den slutar på höfterna, ser
längre ut på bilden än vad den faktiskt är.


En enkel vit kortärmad blus. Lägg märke till stenen på slaget. Glittrar det
så gillar jag det. Jag kallas inte för "GlitterMalin" för ingenting:-)


En härligt mjuk beigemelerad lång kofta. Inköpt på HM. Jag älskar
koftor.


Jag köpte även ett par gråa mjukisbyxor men de är ju inget roligt att fota. Allt detta fick jag till samma pris som jag hade fått ge för klänningen. Som jag ser det så har jag nästan tjänat pengar. Kvinnlig logik när den är som bäst.

Jag får fortsätta berätta om återstoden av min kväll lite senare. Jag sitter nästan och svälter ihjäl här.

Todeloo my naughty donkeys :-)

En sådan här tjusig låda har jag fixat och trixat ihop till mina katter. Det är helt enkelt ett förvaringsbord (Hol, inköpt på IKEA) som jag klätt med vaxduk i botten och tre av sidorna och sedan satt i en kattlucka i ena kortsidan. Inuti står sedan katternas låda och i ligger även en dörrmatta.

Varför har jag nu gjort mig sådant besvär frågar ni. Jo det är av flera anledningar, man slipper en hel del av kattsanden som katterna drar med sig ut ur lådan (den fastar till stor del i dörrmattan som ligger i). Man slipper även lukten som kan komma från lådan, fast jag måste säga att det verkligen är värt att satsa på en bättre sand. Jag köper en sort som heter Ever clean som kostar 200 kr för tio kg och en sån förpackning varar i ca tre veckor för två katter. Jag har provat billigare sorter som har fått bra i test men inget slår den här sanden. Jag har inte speciellt känsliga katter och kan därför tömma lådan varannan dag och det luktar aldrig (om inte den lilla är kass i magen, då hjälper inget).

Sist och inte minst så ser det betydligt trevligare ut. Jag hade ingen riktigt bra plats att ställa den på förutom framför fönstret i datarummet, men hur kul ser det ut med en kattlåda där. Men nu är det istället en sittbänk som ser ganska trevlig ut. Möbeln är dessutom obehandlad så att man kan olja in den (tänker jag göra) eller så kan man måla den vit eller vad man nu föredrar. Allt som allt kostade kalaset runt tusenlappen, då ingår fövaringsbordet, kattluckan, vaxduken, dörrmattan och dynorna som ligger ovanpå. Inte så illa tycker jag med tanke på vad man får för det. Och jag är inte så lite nöjd med idén :-)

Mina gardiner ligger i tvätt, det är därför det ser så tomt ut.

Jag är en person som älskar att läsa, att få försvinna in i en annan värld. Jag läser varje dag, om det så bara är i några minuter innan jag somnar. Jag älskar att få lära känna alla de nya människorna och miljöerna. Speciellt serier ligger mig varmt om hjärtat. Då har jag möjlighet att följa de personer som jag lärt känna och älskar under en längre tid, ibland hela deras liv. Problemet med serier eller en riktigt bra bok är att jag alltid känner mig lite sorgsen när jag avslutat den. Det känns som om jag förlorat en riktigt bra vän. Men man tar sig i kragen och går vidare och då lär man känna helt nya människor :-)

Men jag har en förmåga att glömma vilka böcker jag tidigare läst (en del av dem). Jag blir förvirrad om jag har läst hela boken tidigare eller om jag bara läst bokens baksida flera gånger tidigare. Så för att slippa förvirringen så började jag föra register. Nu i efterhand är det ganska kul att kunna se tillbaka på mina läsvanor, tycker jag iaf :-). Jag inser att det kanske inte är så intressant för någon annan. Men här kommer i alla fall listan för 2010 (listan är egentligen ännu mer detaljerad men jag inser att det blir lite för mycket information att ta med här). 

1.  Deaver Jeffery	Det tolfte kortet	2010-01-05
2.  Deaver Jeffery	Tid att dö	2010-01-15
3.  Jewell Lisa	Typ trettio	2010-01-18
4.  Robinson Peter	Kall som graven	2010-02-12
5.  Miller Julie	I fiendens läger	2010-02-28
6.  Miller Julie	Vittne till mord	2010-03-05
7.  Miles Cassie	Vän eller fiende?	2010-03-12
8.  Miller Julie	Utan gränser	2010-03-15
9.  Stevens Amanda	Motiv: Hämnd	2010-03-20
10. Fossen Delores	Måltavlan	2010-03-30
11. Karr Leona	Bland skuggorna	2010-04-30
12. York Rebecca	Under täckmantel	2010-05-10
13. Rosemoor Patricia	Sammetssnaran	2010-05-20
14. Evanovich Janet	Lovligt byte	2010-06-27
15. Cody Diablo	Den osannolika strippan	2010-07-01
16. Evanovich Janet	Jagat byte	2010-07-08
17. Evanovich Janet	Nedlagt byte	2010-07-12
18. Evanovich Janet	Fångat byte	2010-07-15
19. Evanovich Janet	Delat byte	2010-07-20
20. Evanovich Janet	Hett byte	2010-07-30
21. Evanovich Janet	Farligt byte	2010-08-07
22. Evanovich Janet	Gömt byte	2010-08-14
23. Robinson Peter	Mörkrets alla färger	2010-08-20
24. Evanovich Janet	Explosivt byte	2010-09-02
25. Evanovich Janet	Svårfångat byte	2010-09-10
26. Evanovich Janet	Skuggat byte	2010-09-13
27  Connelly Michael	Svart eko	2010-10-18
28. Kinsella Sophie	En shopoholics bekännelser	2010-10-25
29. Cooper Inglath	Karibiska nätter	2010-10-30
30. Koontz Dean	Hjälten	2010-11-04
31. Graham Heather	Bedrägligt paradis	2010-11-15
32. Robinson Peter	Bad Boy	2010-11-26
33. Cabot Meg	Babbeldrottningen	2010-12-05
34. Connelly Michael	Poeten	2010-12-09

35. Connelly Michael                   Fällan                                              2010-12-19

36. Evanovich Janet                    Lätt byte                                          2010-12-27


Happy reading everyone!

Love M

Vaknade för två timmar sen och har inte kunnat somna om. Jag hade en sjukt störande dröm. I drömmen hade jag fått veta att jag hade cancer och skulle flytta in på något typ av boende typ ett hospice eller liknande, boendet var för yngre personer med cancer. Jag hade ett första möte med "värdinnan" för boendet. Hon visade mig lokalerna och vad som skulle bli mitt rum. Jag tyckte att det var skönt att inte ha grannar på båda sidor om mig eftersom mitt rum låg i slutet på en korridor. Lokalerna påminde mer om en studentkorridor än om dett hospice.

Sen fick jag träffa en terapeut och hon berättade vad jag hade att vänta mig av min tid på boendet, vilka rutiner som fanns och att de alltid var väldigt måna om de boendes integritet. Något som var speciellt viktigt eftersom alla var så unga. Mitt i det där samtalet bröt jag ihop och föll i gråt, sån hjärtskärande gråt som barn kan ha. Terapeuten tyckte att det var jättebra att jag äntligen visade mina känslor efter det tunga besked jag fått.

En av de mer störda aspekterna i drömmen var att jag inte ens hade fått någon riktig diagnos än. Man visste inte hur behandlingsbar cancern skulle visa sig vara. Det var bara helt enkelt så att jag hade fått ett cancerbesked och då var det inte mer med det. Man skulle bara förlika sig och lägga sig ner och vänta på att dö. Mycket udda dröm och jag vet inte riktigt var jag fått inspirationen till den från. Ofta har man ju läst, sett eller upplevt något som kan trigga i gång omedvetna tankar som sedan leder till drömmar. 

Jag hade en period när jag läste väldigt mycket actionfyllda böcker och då drömmde jag våldsamma drömmar nästan varje natt. Jag har flera gånger drömt att jag dött i drömmen, en gång fick jag en giftinjektion och en annan gång blev jag träffad av blixten. Det var så obehagligt, jag kunde riktigt känna hur jag domnade bort och mitt medvetande försvann. Tack och lov stämmer ju inte skrönan att om man dör i drömmen så dör man samtidigt i verkligheten. Det är jag levande bevis för om inget annat :-)

Som en bisak måste jag även berätta om en underlig sak som hände i morse. Jag satt och rapporterade över mina patienter till dagpersonalen. Vi var redan en hel del inne på vår lilla expedition eftersom vi hade både sjuksköterskestudenter och arbetstränande sjuksköterskor förutom vår ordinarie personal, alltså var ljudnivån förhållandevis hög redan. Då kommer det in en undersköterska som inte hade hand om min patientgrupp och börjar prata med undersköterskan som jobbat natten. Inte jättehögt men tillräckligt för att jag skulle tappa tråden (har man jobbat hela natten så tappas tråden ganska lätt). Så jag frågade om de var tvungna att prata om det just då eller om de kunde fortsätta sin konversation utanför eftersom jag inte kunde koncentrera mig. Då blev dagundersköterskan lite ifrågasättande och när jag då fick medhåll av några av de andra som satt och försökte lyssna på mig så blev hon skitarg och stormade ut därifrån och drämde igen dörren på vägen ut, på värsta  hormonstinnatonårstjejersvis. 

Jag blev helt perplex, helt tom i hjärnan i några sekunder innan jag hämtat mig. Jag visste inte att vuxna människor betedde sig så på en arbetsplats. Att man har ett temperament säger jag inget om, det har jag med. Men man får ju ändå vara lite professionell när man är på sitt arbete. Försäkerhetsskull så frågade jag nattundersköterskan, som jag indirekt också bett vara tystare, om jag hade sagt till på ett otrevligt sätt. Hon kunde inte alls se vad det funnits att bli upprörd av. Nu flera timmar senare är jag fortfarande lite småchockad över det hela...