Crazy Cat Lady aka. Malin

Jag har komit fram till att det ska bli en ny kategori här på bloggen. Nämligen Wulffmorgenthaler. De publiceras på aftonbladets hemsida. Jag tänkte att jag skulle välja ut en strip i veckan som jag tycker är lite extra rolig. Eftersom det är första gången så slår jag till och lägger ut två:-)





Jag hoppas att det inte blir några konstigheter med att jag kanske lägger ut upphovsrättsskyddat material. Man kan nämligen dela seriestripparna både på facebook och twitter så då ska det väl inte vara något problem med bloggen.

Will Ferrell och Craig Ferguson pratar om Volvo, lingon, Björn Borg och boken "Män som hatar kvinnor".

Jag inser att detta knappast är ett nytt klipp men jag tycker att det är så roligt att det förtjänas att lyftas fram igen.

Mina söta små bebisar :-)

Jag vet att jag har varit jättedålig på att blogga på senaste tiden. Jag har alltid varit något av en periodare (jag är väl inte min fars dotter för ingenting) gällande bloggen. Jag vet väl helt enkelt inte om jag har något att säga och om någon ens är intresserad av att läsa det. Det är nog bara att inse att så länge bloggen existerar så kommer det gå väldigt mycket upp och ner hur ofta jag uppdaterar.

Men nu kommer en liten uppdatering om min vecka. Vad har jag gjort? Jag har varit på styrelsemöte, städat badrummet från tak till golv och rengjort avloppet till vasken och på kuppen sprayat ner hela mig med avloppsgojs. Men nu skiner hela badrummet så det var det värt. Jag har varit på "sexparty" där jag vann en utlottning (alla vann). Jag har frukostfikat med en gammal kompis som nyligen fått barn. Jag har moppat upp regnvatten i källaren efter eftermiddagens skyfall, fått reda på att jag har en lindrig till måttlig kattallergi som riskerar förvärras om jag inte gör mig av med katterna. Till det säger jag: - Nix pix nope aldrig och up yours! Fast inte till läkaren, det är ju knappast hennes fel.

Kanske har jag gjort mer men det kommer jag inte på nu. Jag har sett lite film också i veckan. Tre olika filmer om starka intressanta kvinnor. Alla filmerna var bra var och en på sitt sätt och klart sevärda.

Jag började med en film som heter The other woman med Natalie Portman i huvudrollen. Hon är en av mina absoluta favoritskådespelerskor.

Filmen handlar om juristen Emilia (Portman) som blir förälskad i företagets lite äldre delägare Jack (Scott Cohen). Jack är gift med Carolyne (Lisa Kudrow) och tillsammans har de sonen William (Charlie Tahan). Äktenskapet är inget lyckligt sådant och när Emilia och Jack blir kära, skiljer han sig och startar ett nytt liv tillsammans med sin nya kärlek. Paret verkar ha allt och snart blir de föräldrar till Isabel. Isabel dör dock i plötslig spädbarnsdöd och efter det mår ingen i familjen bra. Utöver sin sorg över den förlorade dottern får Emilia även dras med exfruns bitska kommentarer och fruktansvärda sätt mot henne. Dessutom är relationen till William inte den bästa, inte heller Emilias relation till sin pappa är speciellt fungerande (vad filmen handlar om har jag kopierat från dvdkritik.se).

Efter det blev det en film med Julia Roberts även hon en generellt sett väldigt bra skådespelerska. Filmen heter Eat, pray, love.

Filmen handlar om det här: Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon har en man, ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn - men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att söka efter det hon verkligen vill med livet.
För att på allvar ge sig själv tid och utrymme för att finna sig själv bestämmer hon sig för att alldeles själv ge sig ut på en lång resa. I den här filmen får vi följa med på hennes reseäventyr. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att nå sinnesro och i Indonesien hitta balans.

Ikväll blev det en väldigt välspelad och rörande film som heter Mother and child. I rollerna syns bla Naomi Watts, Annette Bening och Kerry Washington.

 Tre kvinnor, mödrar och döttrar. Alla lever de i Los Angeles, omedvetna om hur stor påverkan deras liv har på varandra. 51-åriga Karen som tvingades vid 14 års ålder adoptera bort sin dotter Elizabeth, dottern som adopterades bort, är en moderlös, känslokall karriärkvinna. Lucy är en varm och öppen företagare och hustru. Hon kan dock inte ge maken det barn han så hett efterlängtar.

Om jag ska rangordna dem så får det bli the other woman och mother and child på delad första plats och eat, pray, love till sist. Inte för att det var en dålig film, de andra var helt enkelt bättre. När jag hyrde filmerna hade jag ingen tanke på att filmerna hade mycket gemensamt. Det är först nu i efterhand jag inser att allihop handlar om starka kvinnor som söker något i livet. Kanske var det omedvetet något jag kände att jag behövde se just nu. Jag fick iaf mig ett par skratt och en hel del tårar så oavsett varför jag valde dem så är jag glad att jag gjorde det.