Crazy Cat Lady aka. Malin

Efter att ha suttit och tittat på bilder från Grey´s anatomy kom jag fram till att jag nog måste skapa en ny kategori i bloggen, nämligen veckans snygging. Jag är i perioder helt killtokig. Nu innebär inte det jag jag hoppar från kille till kille i verkligheten. Snarare tvärtom... Men jag kan sitta och bli smått förälskad i killar/män jag ser på tv och i filmer. Moget eller hur? Men så är det.

Veckans snygging vecka 26 är Jesse Williams som spelar Jackson Avery i Grey´s Anatomy. Tydligen är han halvsvensk/ halv afroamerikan. Man måste ju stödja de sina :-) Undrar om han semestrar i Sverige någon gång. Då har man ju kanske chans, eller inte...



Need I say more? Här kommer lite fler bilder på honom, ögongodis är aldrig fel så här på tisdagmorgonen :-)

Jag kom precis på att bilden jag la ut på min nya frisyr i förra inlägget, där var jag ju helt osminkad. Vilken chock! Men jag låter den vara kvar, alla mina vänner vet ändå redan hur jag ser ut osminkad. Så här ser jag ut! Ni får ta mig som jag är! Är inte det lite moget resonerat? Stolt känner jag mig i alla fall.

Nu jobbar jag min sista natt sen är jag ledig fram tills på måndag. Imorgon ska jag och Jane gå på maratonvisning av de tre Twilight filmerna. De två första har vi redan sett men för min del var det ett tag sen så det gör inget. Bara bra att få se om dem så att man har dem färskt i minnet. Trevligt ska det bli i alla fall. Tre filmer och tilltugg, snacks och dricka ingår och innan dess tänkte vi träffas och äta något gott tillsammans. Ska bli en trevlig kväll, det blir förmodligen vi och en massa tjejer i nedre tonåren. Bara de håller tyst så är jag nöjd. Som Orvar säger, den som pratar på bio förtjänar en läsk i knät. Så det så!

Jane är helt betuttad i Edward och visst är han grann, det kan jag hålla med om :-) De där indianvarulvarna går inte av för hackor de heller ;-) Me like, I like it a lot. Märks det att jag behöver träffa någon?


Edward, Jacob och Bella


The wolfpack

Mmmm, nej stäng munnen nu Malin!

Kanske skulle man börja benämna sig själv i tredje person. Det kunde bli min grej, nej förlåt Malins grej. Undrar hur många som skulle störa sig på det. Oändligt många tror jag, kul hihi. En sak som brukar roa Malin är att intensivt peta någon på armen och samtidigt fråga: - Är det störigt när jag gör så här? Är det det? Va? Alltid roligt att störa folk. Malin är ganska lättroad. Nej jag tror att jag hoppar över det där, jag är jag helt enkelt.

Så vad har hänt sen sist då? Inte mycket... Jag har klippt mig. Det blev väldigt rött och väldigt kort, men jag trivs nog ganska bra ändå. Lite jobbigt att man inte kan sätta upp det bara. Jag var i valet och kvalet om jag skulle klippa det i någon vettig utväxtfrisyr eller klippa det kort. Det var egentligen inte jättelångt innan klippningen, men det var klippt i en frisyr som inte alls fungerade i den längden det växt ut i. Det gick knappt att fixa på något bra sätt alls. Så off with it! Under sommaren i alla fall, till hösten får jag se om jag låter det växa ut igen. Har fått höra att jag ser vuxnare ut i denna frisyren men jag vet inte om jag tycker det är något positivt. Vill ju inte se gammal ut. Det räcker att rynkorna börjar visa sig, jag behöver ju inte själv medverka till att se äldre ut.


Precis innan. När inget fungerar får man sätta upp det med hjälp av ca 15
hårnålar.


Efter

 

Jag har även köpt en ny kattlåda, en vanlig med huv och lucka. Till skillnad mot den gamla som var en hörnlåda. Jag tänkte att jag skulle försöka få katterna att klara av att gå på lådan med luckan kvar på. Tidigare har jag fått ta av luckan eftersom mina fina katter inte alltid är de smartaste besticken i lådan eller vad man nu säger :-). De har andra fina egenskaper istället. De har inte riktigt fattat att det bara är att gå på så kommer man i genom lucken, stackars My klämde tassarna och hade sig. Maja klarade det något bättre. Men i alla fall, nu var jag en kvinna med ett mål, nu skulle det gå! Så jag kånkade hem lådan och laddade upp med kattgodis (måste vara speciella torkade köttpinnar, vanligt kattgodis är totalt ointressant). Katterna blir nämligen helt till sig när det vankas köttpinnar så jag tänkte att om det ligger en liten bit köttpinne i lådan så är de kanske lite mer motiverade att lära sig att ta sig in i den. Mycket riktigt så fungerade det alldeles utmärkt med Maja (hon är lite modigare än My) och efter några timmars träning så kunde även My ta sig både in och ut i lådan utan hjälp. Jag var så stolt över mig själv och mina bebisar, jag tror jag strålade som en stolt mor.


My tittar skeptiskt på När Maja tar sig ut ur lådan efter att ha fått sig
en munsbit.


Till slut var båda så duktiga och angelägna om att få biten att de
trängdes för att komma in först. Men solidarisk som jag är så fick
även den som inte hann in en bit. Annars är det ju synd om stackaren.
Hon försökte ju :-)

Den här omgångens bok i bokklubben .

Diablo Cody är en helt vanlig tjej som flyttar från Chicago till Minneapolis för att vara nära sin Internetpojkvän, Jonny. En kväll när hon är på väg hem från sitt trista receptionistjobb bestämmer hon sig för att testa att strippa på en amatörafton på en av stans sunkiga strippklubbar. Till sin stora förvåning upptäcker hon att hon gillar strippandet och får en enorm kick av det. Till en början gör hon det bara som en galen hobby. Men det blir fler och fler kvällar, och den sensationella känslan av livrädsla och livfullhet hon känner när hon står på scen kan hon inte vara utan. Så hon slutar sitt jobb och börjar strippa på heltid. Det här är hennes komiska och distanserade skildring av ett helt galet år som strippa på olika - mer eller mindre fashionabla - strippklubbar, av de kollegor och kunder hon möter och av stämningen som råder när lamporna släcks.

En bra och lättläst bok. Diablo Cody skriver väldigt rakt på sak och har en lysande förmåga att beskriva saker. En roande bok, men man sätter ofta skrattet i halsen. Det är ganska tragikomiska personligheter hon skriver om. Som feminist och kvinna är det svårt att läsa utan att bli något upprörd över kvinnosynen som råder över större delen av världen och i det här fallet i strippvärlden. Men slutsatsen är i alla fall att detta är en väldigt roande bok men att illamåendet aldrig är långt borta.

Usch nu är jag så där arg igen. Det är så förtvivlat jobbigt, jag vet inte vad jag ska göra med all min ilska. De flesta dagar är ganska ok, då är jag bara allmänt bitter på den manliga delen av mänskligheten. Men sen kommer all ilska över mig igen. Det känns som om blodet kokar inom en och jag vill bara slänga mig på marken och skrika och slå och gråta som ett litet barn. När detta händer är jag så full av hat att jag blir rädd för mig själv. Speciellt som jag i vanliga fall inte är en speciellt hatfull person. Fast å andra sidan jag jag aldrig blivit behandlad så illa tidigare. I normala fall kan jag då och då gå och irritera mig på folk som i mitt tycke gjort något fel gentemot mig eller mina vänner. Men jag hatar aldrig. Jag tycker att det tar för mycket energi som inte är värt att slösa på illvilliga människor. Den energin kan jag ha så mycket roligare med.

Jag vet att jag måste släppa taget om all denna ilska och bitterhet, men jag vet inte hur det ska gå till. Jag vill ju kunna gå vidare och träffa någon som är rätt för mig men för att göra det så måste jag ju våga släppa in personen. Just nu utgår jag från att alla kommer att ljuga för mig och svika mig och då vågar jag så klart inte släppa någon nära. Vänner är en sak men killar är en helt annan. De senaste åren har inte en enda ny kille släpts innanför murarna. Jag har försökt men inte kunnat, jag låter mig inte ens bli riktigt attraherad. Och det har ju inte direkt varit ett problem för mig tidigare.

Nu behöver jag inte få kommentarer som, det finns bra killar där ute, du kommer att träffa någon. För jag vet att det finns någon bra kille kvar där ute. Problemet är bara att om 90% av män är otrogna lögnaktiga svin så är ju frågan den, hur många av de resterande 10% är singlar? Ja jag vet att statistiken inte är 90%, snarare 40-50%. Men mina erfarenheter säger mig att statistiken ljuger. Då syftar jag inte på någon enskild person utan på mina erfarenheter av män generellt. Tex hur killar som jag vet har flickvänner har betett sig mot mig, hur kompisars pojkvänner betett sig mot dem osv osv.

Finns det någon bra teknik som kan få en att släppa taget om negativa känslor? Meditation kanske? Det hade varit väldigt trevligt om man kunde göra som i filmen "Eternal sunshine of the spotless mind". Där kunde man radera alla minnen man hade av en viss person, så att det blev som om man aldrig hade träffats. Nu gick det ju sådär i filmen, men det hade varit skönt om det hade fungerat. 



Jag om några år


 Det börjar luta åt att jag blir en galen ensam surtant som lever tillsammans med alla sina katter.

Det har varit några väldigt hektiska dagar på sista tiden. Helgen börjades med att sova fyra timmar efter nattarbetet. Sen bar det av till en väldigt trevlig personalfest på Margareta paviljongen där jag fick lärt känna en ganska ny och jättetrevlig arbetskamrat som jag inte har pratat så mycket med tidigare. Hoppas kunna utveckla det till en ny vänskap. Det är ju inte så himla lätt att skaffa nya vänner längre. Det är inte som när man var liten och bara kunde gå hem till någon och fråga om de ville komma ut och leka.

På tal om nya vänner så spenderades lördagen i ljuvliga Mellbystrand där vi firade att Robert nyligen fyllt år. Vädret var underbart och efter maten som intogs utomhus gick vi en promenad ner till stranden och fick där uppleva en härlig skymning. Jag vet, jag vet, superlativen haglar men det var verkligen en jättetrevlig kväll med trevligt sällskap. Som avslutning på kvällen fick jag gå och lägga mig i en nybäddad säng med barbielakan (Kikki har gett mig smeknamnet Barbie) och en kritvit katt att dela säng med. Det var nästan som hemma där en annan vit katt brukar göra mig sällskap när jag sover.

Söndagen spenderades hemma hos föräldrarna där stackars Peter fick stå i regnet och grilla under ett parasoll som skydd. Gott var det i alla fall och en lugn och avslappnad avslutning på helgen.

Igår var sedan Sandra hemma hos mig och hjälpte mig att flytta tillbaka en del av möblerna till sina rätta platser. Det ska nog bli bra när det blir färdigt. Jag hoppas innerligt att målaren blir färdig med försök nr 2 av hallarna denna veckan. Han kommer imorgon och då får jag väl se vad han säger. Hoppas hoppas...


Idag har jag ägnat dagen åt att såga, hamra och bära mängder av byggskräp ner fyra våningar ut till bilen och vidare till tippen. Jag har samlat så mycket skräp på balkongen i samband med renoveringen att jag fick köra till tippen i två omgångar eftersom allt inte fick plats i bilen. Vid ett tillfälle när jag stod och pustade ut utanför entrén till huset kom en jättesöt tjej förbi som är något långsam i utvecklingen. Jag hade joggingkläder och mina supertjusiga röd och vitprickiga arbetshandskar på mig så hon frågade om jag hade städat trapphuset, så jag berättade att jag höll på att bära ner skräp som skulle slängas på tippen. Hon tyckte då att jag var väldigt duktig och redig. Jag kan inget annat än att hålla med :-).

Efter det har jag varit och inhandlat tre videskärmar som jag ska sätta upp på balkongen nu när den inte är full av skräp längre. Ska först hem till föräldrarna och tvätta av och olja in dem och skruva ihop dem med gångjärn som jag tänkte spraymåla så att de inte syns så mycket. Hoppas och tror att det nog kan bli fint. Ska gå och ringa mamma nu och höra om de är hemma så att jag kan köra dit och få det gjort innan all energi helt försvunnit.

Over and out.