Pappa och jag.

2010-09-19 @ 02:19:55
Jag har tänkt ett tag att jag skulle börja blanda lite mer lättsmälta inlägg såsom veckans snygging med andra lite mer seriösa inlägg. Jag började blogga dels för att det är ett roligt tidsfördriv men också för att skriva av mig och dela med mig av mina tankar och funderingar. Så jag tänkte börja skriva inlägg som berättar lite mer om mig än att jag gillar snygga killar och SYTYCD:-)

Jag börjar med att berätta lite om min pappa och vår relation.

Pappa var bara 42 år när han dog. Han hade då varit alkoholist sedan innan jag föddes. Mamma insåg att han hade problem redan då men ville ha ännu ett barn, och så blev jag till. Under första delen av mitt liv träffade jag pappa förhållandevis ofta, han var ofta med på semestrar och födelsedagar. Men det blev mer och mer sällan. Dels för att hans problem blev större och han åkte in och ut från behandlingshem och dels för att mamma träffade en ny man när jag var nio, Peter som hon fortfarande är tillsammans med och som jag älskar innerligt.

Under de perioder han var nykter så brukade jag och min  tre år äldre syster Maria hälsa på hos honom varannan helg. Men de perioderna brukade inte vara så länge tyvärr. För när han var nykter så var han världens goaste och lagade en rysligt god köttfärsröra. Men sen hände det att han inte kunde stå emot längre och drack när vi var där. Maria var stark och ringde alltid mamma direkt när något sådant hände så kom hon och hämtade oss direkt. Men jag var mycket svagare och ville skydda pappa från mammas vrede. Så när jag var där ensam utan Maria, så ringde jag inte utan väntade tills det blev söndag och mamma kom och hämtade mig. Nu hände inte detta ofta men det hände...

En gång när jag var där själv så började pappa dricka och till sällskap hade han sin flickvän Siv. Siv var nykter alkoholist och brukade aldrig dricka även om pappa gjorde det. Men den här helgen var annorlunda. De båda drack tillsammans och började senare på kvällen bråka. Jag hade stängt in mig i extrarummet och låg där och lyssnade på dem och på hur saker flög i väggen. Det är mitt värsta minne av pappa. Jag hade alltid haft någon när han drack, antingen Maria eller Siv eller någon annan. Men den gången var jag ensam, fram tills dess hade jag aldrig känt mig så ensam i mitt liv.

Det hände också att han körde bil påverkad med oss i bilen, jag förstod det inte då att han gjorde något fel. Men allt eftersom jag blev äldre så insåg jag vilka risker han utsatt både oss och andra för. Det enda jag riktigt minns från det var att han fick bensinstopp mitt i centrala Eslöv och att jag, han och Maria fick putta bilen. Jag tyckte att det var så fruktansvärt pinsamt.

Men han var även en fin människa mitt i allt det sjuka och emellanåt saknar jag honom något otroligt. Det finns en låt, den kom strax efter att han dött och och varje gång jag hör den så blir jag påverkad. Den spelades i bilen förra veckan när jag var på väg till jobb och det högg till i hjärtat och jag började gråta (ingen bra idé när man kör bil).

Här är låten One sweet day - Mariah Carey feat Boys II Men.
 

Samtidigt som jag saknar honom otroligt så är jag lättad över att de senaste sexton åren sluppit uppleva all den ångest som det innebär att ha en alkoholiserad förälder. De första sexton åren räckte. Men bland funderar jag över hur livet hade varit och hur jag hade varit om han fortfarande levt och varit nykter.

Efter att han dött tänkte jag mycket på alla viktiga stunder i mitt liv där jag inte skulle få ha min pappa med. Tex när jag gifte mig eller skaffade barn osv.

Det var dagen innan jag skulle sluta nian som vi fick samtalet. Jag svarade, det var Siv som ringde. Hon berättade att pappa skulle ha träffat sin äldsta vän Rikard men inte dykt upp. Då hade Siv tillsammans med polisen och hyresvärden tagit sig in i pappas lägenhet och hittat honom död i sängen. Jag hoppas så att han bara somnade in och inte behövde lida och känna att han dog helt ensam.

När jag svarat och hon berättat att pappa var död så minns jag inte så mycket mer på en lång stund. Det där med Rikard och polisen har jag fått berättat för mig i efterhand. Jag minns att jag tänkte när jag hörde att det var Siv i telefon att pappa var död. Men det var bara en sån ögonblickslång tanke. Direkt efter tänkte jag att jag var löjlig och att han säkert hade trillat och slagit sig på fyllan och låg på sjukhus. Det hade nämligen hänt tidigare. Men sen blev mina värsta farhågor besannade. Maria och mamma var i köket med mig när telefonen ringde och Maria har berättat att jag tappade telefonen och segnade ihop nästan direkt efter att jag svarat och att hon fångade upp luren och fortsatte samtalet.

Senare under tonåren frågade kompisar ibland varför jag inte kallade Peter för pappa. Men det skulle jag aldrig kunna göra. Jag hade en pappa ju även om han inte levde längre. Även om Peter inte är min pappa så är han min förälder och jag kan inte föreställa mig hur livet varit om inte mamma träffat honom. Jag har haft två föräldrar men min pappa var tyvärr inte en av dem. 
 
Käraste pappa ett par år innan han dog.


Kommentarer
Postat av: Jenny

Usch d e jobbigt att förlora en förälder till den förbaskade spriten =(

Förlorade sj min älskade pappa för lite mer än 2 år sen till den förädiska spriten....

Riktigt fint skrivet =D



Mvh Jenny

2010-09-19 @ 02:38:49
URL: http://backaskog.blogg.se/
Postat av: Kikki

Kram allra finast Barbie! Som jag älskar dig!

2010-09-19 @ 10:17:59
URL: http://antigonish.blogg.se/
Postat av: Vicky

Kära Malin, du vet att jag vet hur det är att ha en alkoholiserad pappa. Också jag har minnen präglade av skräck där jag i min ensamhet lyssnar på skrik, bråk och saker som kastas omkring. Jag lever idag i ständig väntan på det samtalet, att min pappa är funnen död.



Det är otroligt starkt av dig att skriva det här inlägget och du fick mig att börja gråta, jag har påbörjat ett inlägg med samma innehåll så många gånger men aldrig lyckats trycka på knappen "publicera".



Tack för ditt inlägg Malin, kanske jag fattar mod och vågar publicera mitt inlägg.



Många kramar, Vicky



(Ps. Du är väldigt lik din pappa utseendemässigt. Samma drag och lika vackra ögon. Ds.)

2010-09-19 @ 10:25:20
URL: http://www.vickansdagar.com
Postat av: Smugglosmurf

Mycket fint skrivet. Bringar tillbaka massa minnen från min egen barndom, både bra och dåliga. Ni är lika på ögonen, du och din pappa.

2010-09-19 @ 11:49:44
URL: http://smugglosmurf.blogg.se/
Postat av: CrazyCatLady

Tack så mycket för era fina kommentarer. Jag kände att det var något som jag ville få ur mig. En del kanske tycker att det är för personligt att skriva om men personligen tycker jag att det är mer intressant att läsa om än vad jag har för kläder på mig den dagen.



Lite lustigt att läsa att ni tycker att jag och pappa är lika. I hela mitt liv har jag fått höra att Maria är lik pappa och jag mamma.

2010-09-19 @ 18:58:54
URL: http://crazycatladyakamalin.blogg.se/
Postat av: Jane

Att "skriva av sig" är alltid bra, tror det är sunt för knoppen. Man blir ju rörd även om man aldrig varit i den situationen...

2010-10-06 @ 22:21:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback