Crazy Cat Lady aka. Malin

Just nu älskar jag inte mitt jobb. Tydligen har stämningen varit lite si sådär på dagen ett tag men vi har inte känt av det så mycket på natten. Men de senaste veckorna har det börjat färga av sig också på oss. Inte så att det är dålig stämning nattpersonalen emellan men att vi påverkas av stämningen som finns på avdelningen.

Sen hjälper det inte till att vi fått mail om att vi på natten inte sköter vårt jobb ordentligt. En av våra uppgifter är att se till att läkemedelsvagnarna är påfyllda och tydligen sköts inte det. Jag vet att det inte är mig som person det klagas på, tvärtom har jag i efterhand fått höra från ett par stycken att det inte gäller mig, att jag är en av få som sköter det ordentligt. Men eftersom jag trots allt är en del av gruppen så tycker jag ändå att det är jobbigt att få klagomål.  

Jag kände efter klagomålen att visst kan absolut natten som grupp behöva förbättra sig på vissa plan men att vi även önskar en del hjälp från dagen för att underlätta vårt arbete. Jag och en arbetskamrat diskuterade vad vi önskade att dagen kunde göra för att hjälpa oss precis som de ville att vi skulle hjälpa dem. Ibland kan det vara så att innehållet från medicinlådor från hemgångna patienter är uthällda i en hög på arbetsbänken i läkemedelsrummet (det händer inte jätteofta men lite då och då), det kan vara så att patienter går hem tidigt på dagen och ersätts av en ny patient men att innehållet i medicinlådan inte är tömt efter den gamla patienten eller ordentligt påfyllt inför den nya vilket kan innebära att gamla och nya mediciner blandats vilket i sin tur kan vara en säkerhetsrisk. En annan sak som vi önskade var att det skulle vara något mer undanplockat när vi kom på kvällen, det är nämligen så att det första vi gör efter att ha gått våra rundor är att städa undan oredan som är kvar efter dagen/kvällen, det kan vara disk, personalkläder och allmänt skräp som ligger framme. Visst det är ganska snabbt gjort men ändå något irriterande att behöva göra. Allt detta skulle givetvis ske i mån av tid, är det mycket att göra är det ingen som priotiterar att fylla på läkemedel eller att plocka undan efter sig, varken från dagen eller natten.

Jag och min kollega försökte formulera det på ett bra sätt så att vi kunde skicka ett mail till chefen så att hon kunde vidarebefodra det på lämpligt möte (dagen har möten varje onsdag vid frukosten och så dags sover vi). Sen på nästa möte läste hon upp mailet som om det bara var jag personligen som hade dessa önskemål och givetvis blev en del av andemeningen förlorad, lost in translation som ni så vill. Reaktionerna blev omedelbara, folk kände nog sig attackerade och ville inte kännas vid att de gör så. Flertalet kunde inte heller förstå att mailet kom från mig eftersom jag ju faktiskt skötte mitt jobb. Men jag försökte bara förmedla vad "min grupp" hade för önskemål från den "andra gruppen", Jag får ofta vara en röst för min grupp eftersom jag anser att det är ganska meningslöst att bara gå och muttra över saker, att det är bättre att försöka förändra situationen man är missnöjd med (bara en bisak men ändå). Det var inte menat att peka finger och klaga på enskilda individer, jag vet inte ens vem som gör vad, eller inte.

Jag har i alla fall insett att rätt person att vidarebefodra mina/våra åsikter inte är min chef i alla fall. Det gick ju sådär.. Nej jag får kanske vänta i några månader i stället tills jag har tid och möjlighet att själv vara med på något möte. 

Tyvärr har jag tröttnat på alla dessa kurser och möten som man ska gå på. Egentligen vill jag vara med på de flesta av sådana saker, jag har ju många funderingar och åsikter. Men många ligger på dagar när man ska jobba, jobbar eller nyss gått av. Men den största anledningen till att jag sällan går på möten ens på mina lediga dagar är att de alltid bara är på runt en timme. Chefen säger, men du får ju betalt. För en timme ja! Då ska jag köra sex mil och betala bensin och parkering också. Dessutom tar det mig dubbelt så lång tid att transportera mig fram och tillbaka som mötet faktiskt är. Nattpersonalen har ofta föreslagit att vi kunde samordna möten och utbildningar lite mer och kanske ha någon utbildning efter ett möte, efter att dagturen slutat för att så många som möjligt ska kunna vara med utan att det skadar verksamheten. Men det finns inget intresse för det eftersom ingen vill vara på jobb på sin lediga tid. Det har jag full förståelse för men varje gång det är utbildning eller möte och jag är med så är det på min lediga tid (visst, jag har mer ledig tid men även sämre betalt för tiden jag faktiskt jobbar). Ibland har det ifrågasatts varför vi inte är med på möten den dagen vi går av. Det är ju inte förrän kl 13:30 och sen är du ledig! Men då skulle jag först köra hem, sova ca tre timmar för att sen stiga upp göra mig i ordning och köra till jobb igen. Nej tack säger jag till det.
 
Nej nu ska jag sluta klaga och tycka synd om mig själv (för den här gången:-)).

Hej hopp!