Jag vet att jag måste släppa taget om all denna ilska och bitterhet, men jag vet inte hur det ska gå till. Jag vill ju kunna gå vidare och träffa någon som är rätt för mig men för att göra det så måste jag ju våga släppa in personen. Just nu utgår jag från att alla kommer att ljuga för mig och svika mig och då vågar jag så klart inte släppa någon nära. Vänner är en sak men killar är en helt annan. De senaste åren har inte en enda ny kille släpts innanför murarna. Jag har försökt men inte kunnat, jag låter mig inte ens bli riktigt attraherad. Och det har ju inte direkt varit ett problem för mig tidigare.
Nu behöver jag inte få kommentarer som, det finns bra killar där ute, du kommer att träffa någon. För jag vet att det finns någon bra kille kvar där ute. Problemet är bara att om 90% av män är otrogna lögnaktiga svin så är ju frågan den, hur många av de resterande 10% är singlar? Ja jag vet att statistiken inte är 90%, snarare 40-50%. Men mina erfarenheter säger mig att statistiken ljuger. Då syftar jag inte på någon enskild person utan på mina erfarenheter av män generellt. Tex hur killar som jag vet har flickvänner har betett sig mot mig, hur kompisars pojkvänner betett sig mot dem osv osv.
Finns det någon bra teknik som kan få en att släppa taget om negativa känslor? Meditation kanske? Det hade varit väldigt trevligt om man kunde göra som i filmen "Eternal sunshine of the spotless mind". Där kunde man radera alla minnen man hade av en viss person, så att det blev som om man aldrig hade träffats. Nu gick det ju sådär i filmen, men det hade varit skönt om det hade fungerat.
Jag om några år
Det börjar luta åt att jag blir en galen ensam surtant som lever tillsammans med alla sina katter.
