Vad har jag mer gjort? Min snälla svåger Peter var här i onsdags och hjälpte mig borra upp några saker. Jag har alldeles underbara betongväggar men har varken styrkan eller redskapen att klara det själv, så jag är väldigt tacksam. Senare på eftermiddag/kväll kom jag på mig själv med att vara på ett vidrigt humör. Jag var irriterad för minsta lilla sak. Datorn var långsam, jag blev sjukt irriterad. Katterna tyckte att det var en bra idé att leka i lådan medan jag försökte byta sanden, jag blev sjukt irriterad (och bankade den tomma kattsandkartongen i golvet upprepade gånger som en liten unge. Katterna bara stirrade på mig och undrade nog om jag hade förlorat förståndet). Tillslut när jag gått i flera timmar med en kokande känsla i bröstet kom jag fram till att det nog var lika bra att jag gick och la mig istället. Inget gott kunde komma av att jag fortsatte var vaken. Det som gör mig konfunderad är att jag verkligen inte hade någon som helst anledning att vara på dåligt humör. Inget dåligt eller jobbigt hade hänt överhuvudtaget. Värmen kanske, alla skyller allt möjligt på värmen just nu så varför skulle inte jag...
Igår fick jag för första gången känna på ansvaret i att vara med i styrelsen i brf. Mitt i målandet (jag målade två dörrkarmar) ringde telefonen och det var en kvinna som tyckte att jag måste lösa problemet att någon hade stulit hennes tvättid och det var panik för att de skulle åka på semester dagen efter. Så jag bad att få återkomma efter en liten stund. Sen började jag halvt panikslagen ringa runt till de andra i styrelsen. Jag visste för tusan inte vad man gör i en sån situation! Men så klart fanns det ingen att få tag i så det tunga ansvaret låg på mig, bara mig.... Men i min snabbtänkthet så kom jag på att jag hade ju fått ett par nycklar när jag blev invald. Kanske gick någon av dem till tvättstugan, och mycket riktigt det gjorde den. Så jag traskade upp för alla trapporna igen och hann knappt komma innanför dörren innan kvinnan ringde igen. Så det var bara att åter igen traska ner för alla trapporna igen och möta upp henne. Något nervös var jag när vi gick in och tömde tvättmaskinerna (som tack och lov var färdiga, hade inte varit så kul att behöva avbryta programmet och ösa dyngsur tvätt ner i en kasse). Jag visste ju inte reglerna, fick jag ens gå in med nyckeln bara så där? Men jag skrev en lapp och satte på dörren där jag skrev att om personen ville ha tillbaka sin tvätt fick de höra av sig till styrelsen alltså mig. Sen ringde äntligen sekreteraren i föreningen upp mig och bekräftade att jag gjort helt rätt. Pust vilken tur alltså, tänk om jag blivit åtalad för olaga intrång... Hujeda mig...
Idag har jag varit på stranden en runda och tagit årets första dopp, åh det var så underbart skönt. Jag är något av en badkruka (undrar vart uttrycket kommer ifrån) så det måste varit varmt i vattnet. 21-22 grader var det någon som sa. Sen medan jag låg och torkade så underhöll jag mig med att titta och lyssna på folk. Jag störde mig speciellt på en ganska ung mamma som var där med två kompisar och sin lilla dotter. Mamman verkade mest intresserad av att ligga och sola och slappa medan dottern ville i vattnet och leka. Hela tiden var det saker som gjorde att flickan inte kunde bada. Först så skulle flickan smörjas in och sen skulle mammans smörja sig, sen skulle flickan äta sin banan och uner hela den här tiden skulle hon sitta fint på filten utan att röra sig. Mamma var hela tiden på flickan om att hon inte skulle göra si och inte göra så. Det verkade som om mamman mest tyckte att flickan var till besvär. Sen tillsist skulle kompisarna ner och doppa sig och då sa mamman att ni kan väl ta henne med er. Man kan ju för tusan inte räkna med att bara för att du vill ligga stilla och sola så ska barnet också göra det. Det är som att ta med barnet till lekplatsen och sen säga att nu ska vi sitta här på bänken bredvid och titta på när de andra leker. Inte speciellt nyttigt heller för en tvååring att sitta stilla mitt i solen så där. Och ja jag vet att det är lätt för mig som inte har barn att dömma andra, och nej den vetskapen får inte mig att sluta dömma.
Och som slut på dagen passade jag på att göra illa ryggen IGEN! Senaste gången var för lite mer än en vecka sen. Då skulle jag bara böja mig ner för att ta upp en soppåse från golvet då det sa pang, nä där ljög jag. Det sa inte alls pang men det kändes absolut så. Nu hände samma sak när jag skulle böja mig ner och ta upp katternas matskålar. Hur kul är det att ringa till jobb kl 19 en fredag kväll så här i semestertider när man skulle börjat jobba kl 21...? Men det är lite svårt att jobba när man knappt kan röra sig. Jag hoppas innerligt att det löste sig utan alltför mycket problem. Förlåt!
