Crazy Cat Lady aka. Malin

Det är så jäkla typiskt! Jag är ganska nyss hemkommen från videobutiken. Jag var tvungen att lämna tillbaka en film, Alice i Underlandet, som jag, syster yster och Christoffer hyrde igår. Den skulle lämnas innan kl 18 så jag funderade på om jag skulle duscha först och sen gå ner och lämna filmen eller tvärtom. Det blev så att jag bestämde mig för att ta en snabb tur ner först och sen komma hem och i lugn och ro duscha och inte behöva skynda iväg direkt. Till saken hör att jag verkligen behöver en dusch, håret är flottigare än på länge. Jag har mest gått här hemma och pulat och pysslat och städat, därför blev det inte gjort vare sig igår eller i morse. Värmen gör ju inte saken bättre heller.

Men! Givetvis, vem var också i videobutiken om inte exets nya svägerska! I och för sig det kunde varit värre, det kunde varit exet med sällskap. Det finns vissa tillfällen i livet när man vill se som bäst ut, och när man möter människor som kritiskt bedömmer en är ett av dem. Hade det åtminstone varit så att hon såg lika sunkig ut som jag gjorde, men nej, hon var hur fräsch och tillpiffad som helst. Där står jag flottig, svettig och osminkad. Kul!

 Inte mitt hår.

Förmodligen är det bara jag som nojar. Hon vet förmodligen inte ens vem jag är. Att jag vet vem hon är beror troligtvis mest på min snokiga karaktär. För ca ett år sen när allt kom i dagen så tog jag reda på vem hon var. Omoget jag vet, men sån är jag ibland... :-)

På tal om något helt annat så såg jag något väldigt lustigt på vägen ner till stan. Vid bankomaten stod en ganska ung kvinna och tog ut pengar, med en papegoja på axeln. Det låter kanske inte så roligt men det var så oväntat och malplacerat att jag brast ut i skratt inombords men artig som jag är så visade det sig bara som ett leende. Åh vad jag önskade att jag hade haft en kamera i handen så att jag enkelt hade kunnat föreviga det.

Sen tänkte jag att det kanske var en look som jag borde anamma. Jag har ju en längre period lite då och då vaknat och sett väldigt dimmigt på höger öga. Jag har flera gånger fått förslaget att börja med ögonlapp. Så då är det ju inte långt till nästa steg med en ögonlapp. Men jag drar mig starkt för att amputera ena benet och skaffa träben. Någonstans måste man ju dra gränsen.