Crazy Cat Lady aka. Malin

I fredags var jag hemma hos föräldrarna i Anderlöv och åt lite god middag och tittade på På spåret och Skavlan som värsta pensionären, men trevligt var det. När jag sen skulle hem vid 22 tiden så upptäckte vi att det hade varit värsta snöstormen medan vi satt framför TVn. Jag ville ändå köra hem eftersom jag visste att katterna bara hade lite torrfoder kvar. Precis innan jag gick hemifrån tittade jag efter och konstaterade att det skulle räcka tills jag kom hem senare på kvällen, så jag lät bli att fylla på. Så jäkla typiskt... men föräldrarna övertygade mig om att katterna knappast skulle svälta ihjäl över natten. Men då började jag istället inbilla mig om att det skulle börja brinna och att jag inte skulle vara där för att rädda dem. Jag vet att jag är störd.




Men givetvis fick jag sova över ändå. Det hade vid det laget kommit ca 30 cm snö och inga vägar var plogade än. Jag vaknade redan kl 8 nästa morgon, det blev en snabb frukost innan det var dags att sopa bort all snö från bilen, och snö fanns det gott om.





Det framgår inte rikigt på bilderna men det hade kommit ca 40 cm snö totalt, på sina ställen var det mellan 30-50 cm. Det positiva var att jag hade stövlar på mig, det negativa att de bara gick till strax över halva vaden och snön räckte upp till knäna. Men men det var bara att börja sopa. Vantarna hade jag tydligtvis tappat på marken kvällen innan när jag klev ur bilen så de låg begravda i snön (mamma grävde fram dem till mig sen) men det gick ändå. Efter att jag sopat rent bilen så kom jag på att jag varit dum nog att sopa ner en stor del av snön framför bilen så att jag hade en hel vall framför kylaren. Nåja, bort med den sen var det bara att köra... två meter.

Mamma kom ut och hjälpte mig skotta gårdsplanen och putta loss mig efter att jag kört fast. Och det fungerade jättebra... i ca två meter till. Jaha, ut och skotta ännu mer. Då kom även Peter ut och hjälpte till med skottandet. Tjohoo! Jag kom loss och lyckades komma ner för backen och ut på lilla vägen, som inte heller den var plogad. Men då hade bilen fått upp farten och kom ända runt förbi svängen där jag hade "stora" vägen i sikte. Men där tog det stopp, där stod nämligen en övergiven bil mitt i vägen.

Upp och hämta snöskyfflarna vid huset igen. Men när jag kom ner till bilen igen såg jag till min stora lycka att det hade dykt upp en liten plogbil. Åh vad skönt, då kunde han ploga upp en gång så jag kan komma förbi den övergivna bilen, så slapp vi göra det. Men det gick sådär. Han körde nämligen också fast (ingen bra plogbil). Så föräldrarna fick hjälpa att skotta och putta loss honom. Jag var helt färdig skottad och puttad och började bli något nerkyld då mina nya fina tights var genomvåta och händerna hade blivit något känslolösa, så jag stod mest och tittade på då. Mamma letade upp ett par av sina gamla vantar. Ett par enorma tummvantar som hon fick hjälpa mig på med och trä muddarna på jackan om så att jag inte tappade dem, jag fick en rejäl deja vu från barndommen där, mysigt.

När det väl var gjort kom en kompis till plogaren i en fyrhjulsdriven bautabil och bogserade honom den sista biten till en parkering. Sen kom de tillbaka och puttade mig de sista meterna ut till stora vägen. Från föräldrarnas garageuppfart är det gissningsvis 100-150 meter och det tog mig ca 1,5 timmar att "köra" den biten.

Väl hemma var det bara att ge katterna en stor portion mat, slänga av mig alla våta kläder, på med en pyamas och bums i säng. Efter en stund kom katterna också och hjälpte till att värma upp mig. Fy, jag frös nästan mer hemma i min varma säng i torra kläder än vad jag gjorde innan. Någon konstig försenad reaktion. Men till slut blev jag varm och lyckades till och med somna till en stund. Senare vaknade jag upp varm, utvilad och redo för kvällens äventyr.

Jag får nog fortsätta berätta om resten av min helg och lediga vecka i ett annat inlägg. Detta blev lite långt.

Puss och kram

Jag har haft lite idétorka vad gäller veckans snygging. Men så råkade jag av en händelse på en bild av Ryan Kwanten från True Blood. Jag känner inte något större behov av att motivera varför valet föll på honom. Mmmm är det enda jag har att säga.

A picture speaks louder than words. Just watch and enjoy:-)









Jag kände att jag var tvungen att lägga in lite naket på slutet, det behöver knappast heller motiveras ;-)

Här kommer ett axplock av låtar som gått varma i min spotify ett tag nu. Kom för en stund sen på att man kan se ett ganska tydligt tema.


John Mayer - Slow dancing in a burning room (spola fram tills första minuten om ni inte vill höra hans gitarrsolo)


It's not a silly little moment,
It's not the storm before the calm.
This is the deep and dying breath of
This love that we've been working on.

Can't seem to hold you like I want to
So I can feel you in my arms.
Nobody's gonna come and save you,
We pulled too many false alarms.

We're going down,
And you can see it too.
We're going down,
And you know that we're doomed.
My dear,
We're slow dancing in a burning room.

I was the one you always dreamed of,
You were the one I tried to draw.
How dare you say it's nothing to me?
Baby, you're the only light I ever saw.

I'll make the most of all the sadness,
You'll be a bitch because you can.
You try to hit me just to hurt me
So you leave me feeling dirty
Because you can't understand.

We're going down,
And you can see it too.
We're going down,
And you know that we're doomed.
My dear,
We're slow dancing in a burning room.

Go cry about it - why don't you?
Go cry about it - why don't you?
Go cry about it - why don't you?

My dear, we're slow dancing in a burning room,
Burning room,
Burning room,
Burning room,
Burning room.

Don't you think we oughta know by now?
Don't you think we shoulda learned somehow?
Don't you think we oughta know by now?
Don't you think we shoulda learned somehow?
Don't you think we oughta know by now?
Don't you think we shoulda learned somehow?
Don't you think we shoulda learned somehow?
Don't you think we shoulda learned somehow?
Don't you think we shoulda learned somehow?
Don't you think we shoulda learned somehow?


Howie Day - Collide

The dawn is breaking
A light shining through
You're barely waking
And I'm tangled up in you
Yeah

I'm open, you're closed
Where I follow, you'll go
I worry I won't see your face
Light up again

Even the best fall down sometimes
Even the wrong words seem to rhyme
Out of the doubt that fills my mind
I somehow find
You and I collide

I'm quiet you know
You make a first impression
I've found I'm scared to know I'm always on your mind

Even the best fall down sometimes
Even the stars refuse to shine
Out of the back you fall in time
I somehow find
You and I collide

Don't stop here
I lost my place
I'm close behind

Even the best fall down sometimes
Even the wrong words seem to rhyme
Out of the doubt that fills your mind
You finally find
You and I collide

You finally find
You and I collide
You finally find
You and I collide


Sara Bareilles - Gravity

Something always brings me back to you
It never takes too long
No matter what I say or do
I still feel you here 'til the moment I'm gone

You hold me without touch
You keep me without chains
I never wanted anything so much
Than to drown in your love and not feel your rain

Set me free, leave me be
I don't wanna fall another moment into your gravity
Here I am and I stand so tall
I'm just the way I'm supposed to be
But you're on to me and all over me

You loved me 'cause I'm fragile
When I thought that I was strong
But you touch me for a little while
And all my fragile strength is gone

Set me free, leave me be
I don't wanna fall another moment into your gravity
Here I am and I stand so tall
I'm just the way I'm supposed to be
But you're on to me and all over me

I live here on my knees
As I try to make you see
That you're everything I think I need
Here on the ground

But you're neither friend nor foe
Though I can't seem to let you go
The one thing that I still know
Is that you're keeping me down
You're keeping me down

You're on to me, on to me and all over
Something always brings me back to you
It never takes too long

James Morrison ft Nelly Furtado - Broken Strings

Let me hold you for the last time
It's the last chance to feel again
But you broke me, now I can't feel anything

When I love you and so untrue
I can't even convince myself
When I'm speaking it's the voice of someone else

Oh, it tears me up
I tried to hold on but it hurts too much
I tried to forgive but it's not enough
To make it all okay

You can't play our broken strings
You can't feel anything
That your heart don't want to feel
I can't tell you something that ain't real

Oh, the truth hurts and lies worse
How can I give anymore
When I love you a little less than before?

Oh, what are we doing?
We are turning into dust
Playing house in the ruins of us

Running back through the fire
When there's nothing left to say
It's like chasing the very last train
When it's too late, too late

Oh, it tears me up
I tried to hold on but it hurts too much
I tried to forgive but it's not enough
To make it all okay

You can't play our broken strings
You can't feel anything
That your heart don't want to feel
I can't tell you something that ain't real

Oh, the truth hurts and lies worse
How can I give anymore
When I love you a little less than before?

But we're running through the fire
When there's nothing left to say
It's like chasing the very last train
When we both know it's too late, too late

You can't play our broken strings
You can't feel anything
That your heart don't want to feel
I can't tell you something that ain't real

Oh, the truth hurts and lies worse
So how can I give anymore
When I love you a little less than before?
Oh, you know that I love you a little less than before

Let me hold you for the last time
It's the last chance to feel again

Just nu älskar jag inte mitt jobb. Tydligen har stämningen varit lite si sådär på dagen ett tag men vi har inte känt av det så mycket på natten. Men de senaste veckorna har det börjat färga av sig också på oss. Inte så att det är dålig stämning nattpersonalen emellan men att vi påverkas av stämningen som finns på avdelningen.

Sen hjälper det inte till att vi fått mail om att vi på natten inte sköter vårt jobb ordentligt. En av våra uppgifter är att se till att läkemedelsvagnarna är påfyllda och tydligen sköts inte det. Jag vet att det inte är mig som person det klagas på, tvärtom har jag i efterhand fått höra från ett par stycken att det inte gäller mig, att jag är en av få som sköter det ordentligt. Men eftersom jag trots allt är en del av gruppen så tycker jag ändå att det är jobbigt att få klagomål.  

Jag kände efter klagomålen att visst kan absolut natten som grupp behöva förbättra sig på vissa plan men att vi även önskar en del hjälp från dagen för att underlätta vårt arbete. Jag och en arbetskamrat diskuterade vad vi önskade att dagen kunde göra för att hjälpa oss precis som de ville att vi skulle hjälpa dem. Ibland kan det vara så att innehållet från medicinlådor från hemgångna patienter är uthällda i en hög på arbetsbänken i läkemedelsrummet (det händer inte jätteofta men lite då och då), det kan vara så att patienter går hem tidigt på dagen och ersätts av en ny patient men att innehållet i medicinlådan inte är tömt efter den gamla patienten eller ordentligt påfyllt inför den nya vilket kan innebära att gamla och nya mediciner blandats vilket i sin tur kan vara en säkerhetsrisk. En annan sak som vi önskade var att det skulle vara något mer undanplockat när vi kom på kvällen, det är nämligen så att det första vi gör efter att ha gått våra rundor är att städa undan oredan som är kvar efter dagen/kvällen, det kan vara disk, personalkläder och allmänt skräp som ligger framme. Visst det är ganska snabbt gjort men ändå något irriterande att behöva göra. Allt detta skulle givetvis ske i mån av tid, är det mycket att göra är det ingen som priotiterar att fylla på läkemedel eller att plocka undan efter sig, varken från dagen eller natten.

Jag och min kollega försökte formulera det på ett bra sätt så att vi kunde skicka ett mail till chefen så att hon kunde vidarebefodra det på lämpligt möte (dagen har möten varje onsdag vid frukosten och så dags sover vi). Sen på nästa möte läste hon upp mailet som om det bara var jag personligen som hade dessa önskemål och givetvis blev en del av andemeningen förlorad, lost in translation som ni så vill. Reaktionerna blev omedelbara, folk kände nog sig attackerade och ville inte kännas vid att de gör så. Flertalet kunde inte heller förstå att mailet kom från mig eftersom jag ju faktiskt skötte mitt jobb. Men jag försökte bara förmedla vad "min grupp" hade för önskemål från den "andra gruppen", Jag får ofta vara en röst för min grupp eftersom jag anser att det är ganska meningslöst att bara gå och muttra över saker, att det är bättre att försöka förändra situationen man är missnöjd med (bara en bisak men ändå). Det var inte menat att peka finger och klaga på enskilda individer, jag vet inte ens vem som gör vad, eller inte.

Jag har i alla fall insett att rätt person att vidarebefodra mina/våra åsikter inte är min chef i alla fall. Det gick ju sådär.. Nej jag får kanske vänta i några månader i stället tills jag har tid och möjlighet att själv vara med på något möte. 

Tyvärr har jag tröttnat på alla dessa kurser och möten som man ska gå på. Egentligen vill jag vara med på de flesta av sådana saker, jag har ju många funderingar och åsikter. Men många ligger på dagar när man ska jobba, jobbar eller nyss gått av. Men den största anledningen till att jag sällan går på möten ens på mina lediga dagar är att de alltid bara är på runt en timme. Chefen säger, men du får ju betalt. För en timme ja! Då ska jag köra sex mil och betala bensin och parkering också. Dessutom tar det mig dubbelt så lång tid att transportera mig fram och tillbaka som mötet faktiskt är. Nattpersonalen har ofta föreslagit att vi kunde samordna möten och utbildningar lite mer och kanske ha någon utbildning efter ett möte, efter att dagturen slutat för att så många som möjligt ska kunna vara med utan att det skadar verksamheten. Men det finns inget intresse för det eftersom ingen vill vara på jobb på sin lediga tid. Det har jag full förståelse för men varje gång det är utbildning eller möte och jag är med så är det på min lediga tid (visst, jag har mer ledig tid men även sämre betalt för tiden jag faktiskt jobbar). Ibland har det ifrågasatts varför vi inte är med på möten den dagen vi går av. Det är ju inte förrän kl 13:30 och sen är du ledig! Men då skulle jag först köra hem, sova ca tre timmar för att sen stiga upp göra mig i ordning och köra till jobb igen. Nej tack säger jag till det.
 
Nej nu ska jag sluta klaga och tycka synd om mig själv (för den här gången:-)).

Hej hopp!

Jag älskar hennes röst, texten, melodin, musikvideon och hur den illusterar handligen i texten, dansen och dansarna som utför den. Allt älskar jag helt enkelt...

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
The Stockholm Syndrome Pt. 1
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor Rally to Restore Sanity

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
The Stockholm Syndrome Pt. 2
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor Rally to Restore Sanity

Haha det är så kul att jag kissar på mig.